Jag och min sambo lever rätt enkelt och bostaden vi har är rätt liten. Det här medför att vi automatiskt inte kan äga så mycket saker. Vi båda vill ha det enkelt i lägenheten och vill inte ha prylar framme i onödan. Vi har helt enkelt inte plats för en massa tjaffs!
Vi har en lägenhet som vi har möblerat med det vi behöver (exkluderat några tavlor som vi inte införskaffat ännu) och ett förråd där vi förvarar det vi vill ha i framtiden men inte just nu. När vi blev ihop funderade jag inte jättemycket på att var och en inte hade så mycket saker. I efterhand är jag glad att det kom naturligt och att det inte blev problem när vi senare flyttade ihop.
Minimalism är positivt utifrån mitt perspektiv i form av att vi inte har så stora utgifter på saker eller prylar. I förlängningen så behöver vi inte en lika stor lägenhet som vi annars skulle ha behövt om vi skulle få plats med alla saker som vi köpt och samlat på oss under åren. Det räcker med att vi får plats och de nödvändigaste prylarna. Det kan vara bra till nästa lägenhetsköp, att få ner totalpriset.
Positivt är också den tiden som vi sparar in på att inte gå o shoppa och inte heller senare städa undan efter oss. Jag skulle vilja hävda att just städningen och ihopplockandet av saker tar mycket energi och tid. En fördel är också att vi i princip vet var varje sak finns och vet vart vi kan hitta dom.
Jag har läst bloggen
Minimalisterna och inspireras därifrån. En annan inspiration är podden
"Andra sätt" som utvecklat mitt sätt hur jag vill leva nu och i framtiden.
Hur lever du med tanke på samhällets överkonsumtion?
